En gång gjorde jag ett problemlösningskompendium för elever i årskurs 1–6, där den sista frågan löd: ”Berätta vilken strategi du använde för att lösa uppgiften?” Ingen torde bli överraskad av att det här var den svåraste frågan i hela kompendiet för många elever – svårare än själva problemuppgiften. En del hade hoppat över uppgiften, en elev försökte förklara att hen löste uppgiften med hjälp av huvudräkning. Det roligaste svaret var ett som plitats ner med stora, spretiga bokstäver: ”KOPIERADE FRÅN OTTO”. Ärlighet är en dygd.
Varje kapitel i Snilleblixt innehåller tre problemlösningsuppgifter som är utmärkta med kugghjul. De här uppgifterna utmanar eleverna att vidga sitt tänkande utöver basuppgifterna. Elevernas problemlösningsstrategier sätts på prov då de ställs inför en uppgift som inte direkt går att lösa med hjälp av den inledande rutan i kapitlet.: “Jag uppskattar … provar… tittar på bilderna … läser texten på nytt … ritar en bild … klassificerar … gör en tabell …”
Strategier bygger på erfarenhet. Tändsticksproblem, japanska korsord, sudoku eller Rubiks kub – oavsett vilket problemet är, lär man sig lösa det bara man hittar rätt strategi. Genom att lösa många olika typer av problem samlar man på sig en uppsättning strategier, som man kan testa, dra nytta av och tillämpa när man ställs inför en ny typ av problemuppgift.
Det kanske allra viktigaste när det gäller problemlösning hittar vi på den emotionella sidan. ”Jag kan … jag klarar det … jag kommer att lösa det här … jag har lätt för matematik … nu koncentrerar jag mig tills jag har löst problemet …” Om den inre rösten kommer med signaler om självförmåga, självförtroende och uthållighet orkar man tro på sig själv och föröka på nytt och på nytt tills man klarar det.
Snilleblixt erbjuder inte bara problemuppgifter utan lösningar. Vi lär oss strategier genom mångsidiga övningar där vi provar oss fram och gör misstag – utan att glömma den emotionella biten!